(Romanian pronunciation: [nikoˈla.e toˈnit͡sa]; April 13, 1886 - February 27, 1940) was a Romanian painter, engraver, lithographer, journalist and art critic. Drawing inspiration from Post-impressionism and Expressionism, he had a major role in introducing modernist guidelines to local art. Born in Bârlad, he left his home town in 1902 in order to attend the Iaşi National School of Fine Arts, where he had among his teachers Gheorghe Popovici and Emanoil Bardasare.The following year he visited Italy together with University of Bucharest students of archeology under the direction of Grigore Tocilescu.During that period, together with some of his fellow students, Tonitza painted the walls of Grozeşti church. In 1908 he left for Munich, where he attended the Royal Academy of Fine Arts; he began publishing political cartoons in Furnica, and contributing art criticism articles to Arta Română. Tonitza spent the following three years in Paris, where he visited artists' studios, and studied famous paintings.Although the young artist's creation would initially conform to the prevalent style, his gift for colour and his personal touch would eventually lead him towards experiment.Throughout his life, he remained committed to the Munich School, hailing its innovative style over the supposedly "obscure imitators of Matisse".   Related Paintings of Nicolae Tonitza :. | Nud pe fotoliu | Tataroaica in cerdac | Naked | Self-portrait. Oil on cardboard, 0.410 x 0.360. | Spaniola |
Related Artists:
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
John Morgan
British 1823-1886
Jean-Baptiste Camille Corot
(July 17, 1796 - February 22, 1875) was a French landscape painter and printmaker in etching. Corot was the leading painter of the Barbizon school of France in the mid-nineteenth century. He is a pivotal figure in landscape painting and his vast output simultaneously references the Neo-Classical tradition and anticipates the plein-air innovations of Impressionism.